Resan hem blev inte alls lika bra som ditresan. Det började med att mannen vid incheckningen frågade om jag var gravid, tack för den! Nog för att det har blivit en del öl och allt för många påsar chips under veckan, men inte har jag blivit så stor?!
När vi klev på flygplanet kände jag mig ganska lugn trots min flygrädsla. Tänkte att det här skulle gå bra. Vad kan egentligen hända? Det sägs ju att det är säkrare att åka flygplan än att åka bil. De första två timmarna gick bra tills piloten ropade ut att alla måste sätta på sig säkerhetsbältena för att det kommer bli turbulens. Han trodde det kunde hålla i sig i 15min. Planet började skaka, jag försökte hålla mig lugn, skakningarna blev allt värre det kändes som planet höll på att störta. Det var flera som skrek. Jag tänkte att nu kommer jag att dö. Det är såhär det känns att störta med ett flygplan. Jag höll Adams hand krampaktigt och hoppades att det snart skulle gå över. 15 minuter kändes som en evighet. Planet lugnade ner sig och vi hade tagit oss förbi åskovädret. Resten av flygrädslan satt jag som på nålar och kunde inte koppla av. Jag tänkte hela tiden att jag Aldrig mer ska åka flygplan igen.
Väl nere på marken kände jag mig fortfarande skakis. Vi insåg då att det inte gick något tåg hem förrän kl 10.07 klockan var då 01.30. Mindre kul.
Nu njuter jag av att sitta säkert hemma i soffan. Snart bär det av till mamsen på middag. Fler bilder kommer senare under veckan.
Välkommen hem!!!!!!!!!!!! Lät som en jobbig hemresa men jag tror säkert det var härligt när ni väl var där? KRAM!
SvaraRadera