Hej då Oslo

Nu sitter jag här på bussen hem till kära Leksand.
Det är med blandade känslor jag lämnar mysiga Oslo för att flytta tillbaka hem till Dalarna.
Igår var det sista dagen på Ultra kändes som jag nyss började där och nu var allt plötsligt över. Känns tråkigt att lämna ett så fint gäng. Tänk att så många underbara människor kan vara på en och samma arbetsplats, hur ofta händer det?
Ett jobb där alla pratar och är glada med alla, inget gnäll och bara glada miner.
Jag har fått så mycket positiv kritik under dessa månader som jag aldrig fått förrut. Förra månaden blev jag månadens anställd med motivering att jag alltid är engagerad,positiv och stå-på-vilja. Känner mig väldigt smickrad att jag blev utsedd till det. Därför känns det extra tråkigt att sluta när jag vet att alla trivs bra med mig. Trodde inte det skulle kännas såhär jobbigt att säga hej då till alla kollegor, men kan lova att jag vara nära till tårar under hela dagen.
Tack för min tid hos er underbara kollegor!

Det värsta avskedet var ändå i morse när och Sara fick lov att inse att vi inte kommer vara sambos nå mer. Då kunde varken jag eller Sara hålla tårarna tillbaka. Tyckte så synd om henne när hon fick lov att skynda iväg till jobbet. Är så glad att jag har träffat en så fin vän som Sara. Hur skulle min tid i Oslo sett ut annars. Vi har verkligen levt som ett gammalt par som gjort allt tillsammans. Det var bara 6månader sen vi lärde känna varandra, men det skulle lika väl kunna vara 6år. Det roliga är att vi har bott i Leksand samtidigt, men aldrig kommit i kontakt med varandra. Tänk att det ska krävas en flytt till Oslo för att få träffa en underbar vän från dalarna.
Sara, tack för alla undebara stunder tillsammans för den här gången.
Men du vet att jag laddar för er inflyttinsfest :)